• Homepage
  • >
  • F
  • >
  • Fabrizio De André – La guerra di Piero

Artist Fabrizio De André - Låttitel La guerra di Piero

Text och översättning: Fabrizio De André - La guerra di Piero. Under hittar du låttexten ed översättningen visad sida vid sida! På vår hemsida kan du hitta många fler låttexter med med översättningar av Fabrizio De André! Granska vårt arkiv och de andra texterna, till exempel kan du trycka på bokstaven F i Fabrizio De André och se vilka fler låtar vi har av Fabrizio De André i vårt arkiv, till exempel [acf field="Songtitle"

Original

Dormi sepolto in un campo di grano,
non è la rosa, non è il tulipano
che ti fan veglia dall’ombra dei fossi,
ma sono mille papaveri rossi. «Lungo le sponde del mio torrente,
voglio che scendano i lucci argentati,
non più i cadaveri dei soldati,
portati in braccio dalla corrente.» Così dicevi, ed era d’inverno,
e, come gl’altri, verso l’inferno
te ne vai triste come chi deve;
il vento ti sputa in faccia la neve. Férmati, Piero, férmati adesso;
lascia che il vento ti passi un po’ addosso,
dei morti in battaglia ti porti la voce:
chi diede la vita ebbe in cambio una croce.1 Ma tu non lo udisti e il tempo passava,
con le stagioni a passo di giava,2
ed arrivasti a passar la frontiera
in un bel giorno di primavera. E, mentre marciavi con l’anima in spalle,
vedesti un uomo in fondo alla valle,
che aveva il tuo stesso identico umore,
ma la divisa di un altro colore. Sparagli, Piero, sparagli ora,
e dopo un colpo sparagli ancora,
fino a che tu non lo vedrai, esangue,
cadere in terra a coprire il suo sangue. «E se gli sparo in fronte o nel cuore,
soltanto il tempo avrà per morire,
ma il tempo a me resterà per vedere,
vedere gl’occhi di un uomo che muore.» E, mentre gli usi questa premura,
quello si volta, ti vede e ha paura,
ed, imbracciata l’artiglieria,
non ti ricambia la cortesia. Cadesti a terra senza un lamento,
e ti accorgesti in un solo momento
che il tempo non ti sarebbe bastato
a chieder perdono per ogni peccato. Cadesti a terra senza un lamento,
e ti accorgesti in un solo momento
che la tua vita finiva quel giorno
e non ci sarebbe stato un ritorno. «Ninetta mia, crepare di maggio,
ci vuole tanto, troppo coraggio.
Ninetta bella, dritto all’inferno
avrei preferito andarci in inverno.» E, mentre il grano ti stava a sentire,
dentro alle mani stringevi il fucile,
dentro alla bocca stringevi parole
troppo gelate per sciogliersi al sole. Dormi sepolto in un campo di grano,
non è la rosa, non è il tulipano
che ti fan veglia dall’ombra dei fossi,
ma sono mille papaveri rossi. 

Översättning

Du sover begravd i en veteåker
men inga rosor, inga tulpaner
håller dig likvaka från skuggiga diken
utan tusen röda vallmor. Längs stränderna av min bergström
vill jag, att silverglänsande gäddor flyter
och inte lik av döda soldater
flytande bort med strömen. Så talade du, det var på vintern,
och, som de andra, till helvetet
går du sorgsen och gör din plikt,
vinden spottar dig snö i ansiktet. Stanna, Pär, stanna nu då
låt vinden smeka dig ett ögonblick
av de kampsdöda bär du korset,
de, som gav sitt liv fick ett kors i utbyte. Men du hörde den inte, och tiden gick
med årstiderna i javatakt
och du kom att passera gränsen
på en vacker varm vårdag. Och medan du gick med själen på skuldror
såg du en man längst bort i dalen
som hade densamma humör som du,
men uniformen var av olik färg. Skjut åt honom, Pär! Skjut nu!
Och efter en skott, skjut igen åt honom
till du ser honom blodlös
falla död ned och täcka sin blod. Skjuter jag honom för pannan, åt hjärtat
ska han ha bara tid för att dö
men mig ska tid bli för att se,
för att se ögonen av en man, som dör. Och medan du tar sådan hänsyn till honom,
den vänder sig, ser dig och förskräcks,
då läggar han an med geväret
och viser dig inte likadan artighet. Du föll ned på jorden utan en klagan
och blev varse i ett ögonblick
att du hade inte ganska tid
för att be om förlåtelse för dina synder. Du föll ned på jorden utan en klagan
och blev varse i ett ögonblick
att ditt liv gick till ända den dag
och att du skulle inte komma hem igen. Inga lilla, för att dö i maj månad
behövs man mycket, för mycket mod,
Inga lilla, rakt till helvetet
skulle jag gå hellre på vintern. Och medan vetet lyssnade på dig
hart i händerna höll du ett gevär,
hart i munnen höll du ord som var
för mycket frusna för att smälta i solen. Du sover begravd i en veteåker
men inga rosor, inga tulpaner
håller dig likvaka från skuggiga diken
utan tusen röda vallmor. 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *