• Homepage
  • >
  • C
  • >
  • Charles Aznavour – Ils sont tombés

Artist Charles Aznavour - Låttitel Ils sont tombés

Text och översättning: Charles Aznavour - Ils sont tombés. Under hittar du låttexten ed översättningen visad sida vid sida! På vår hemsida kan du hitta många fler låttexter med med översättningar av Charles Aznavour! Granska vårt arkiv och de andra texterna, till exempel kan du trycka på bokstaven C i Charles Aznavour och se vilka fler låtar vi har av Charles Aznavour i vårt arkiv, till exempel [acf field="Songtitle"

Original

lls sont tombés sans trop savoir pourquoi,
Hommes, femmes et enfants qui ne voulaient que vivre,
Avec des gestes lourds comme des hommes ivres.
Mutilés, massacrés, les yeux ouverts d'effroi,
Ils sont tombés en invoquant leur Dieu,
Au seuil de leur église ou le pas de leur porte. En troupeaux de désert, titubant en cohorte,
Terrassés par la soif, la faim, le fer, le feu. Nul n'éleva la voix dans un monde euphorique.
Tandis que croupissait un peuple dans son sang,
L'Europe découvrait le jazz et sa musique.
Les plaintes des trompettes couvraient les cris de leurs enfants.
Ils sont tombés pudiquement sans bruit,
Par milliers, par millions, sans que le monde bouge,
Devenant un instant minuscules fleurs rouges,
Recouverts par un vent de sable et puis d'oubli. Ils sont tombés les yeux pleins de soleil,
Comme un oiseau qu'en vol une balle fracasse
Pour mourir n'importe où et sans laisser de traces,
Ignorés, oubliés dans leur dernier sommeil.
Ils sont tombés en croyant, ingénus,
Que leurs enfants pourraient continuer leur enfance,
Qu'un jour ils fouleraient des terres d'espérance,
Dans des pays ouverts d'hommes aux mains tendues.
Moi je suis de ce peuple qui dort sans sépulture,
Qui a choisi de mourir sans abdiquer sa foi,
Qui n'a jamais baissé la tête sous l'injure,
Qui survit malgré tout et qui ne se plaint pas.
Ils sont tombés pour entrer dans la nuit
Éternelle des temps, au bout de leur courage.
La mort les a frappés sans demander leur âge,
Puisqu'ils étaient fautifs d'être enfants d'Arménie ! 

Översättning

De föll utan att veta varför,
Män, kvinnor och barn som bara ville leva,
Med tunga gester som fulla människor.
Mutilerade, massakrerade, med sina ögon öppna med rädsla,
De föll när de bad om sin Guds förbarmande,
På tröskeln till var sin kyrka eller dörrsteg. I ödemarkens besättningar, svindlande i rad,
Besegrade av törst, hunger, järn, eld. Ingen höjde rösten i en euforisk värld.
Medan ett folk höll med på och fastnade i sitt blod,
Europa upptäckte då jazz och dess musik.
Stönanden på trumpeterna överröstade deras barns skrik.
De föll blygsamt utan ljud,
De var tusentals, miljoner, utan att världen agerade,
De blev i en stund små röda blommor,
Täckta av en vind av sand och sedan bortglömda. De föll med ögonen fulla av solsken,
Som flygande fåglar skjutna av en kula
För att dö någonstans och utan att lämna ett spår,
Ignorerade, glömda i sin sista sömn.
De föll tgenom att tro, naiva,
Att sina barn skulle kunna fortsätta sin barndom,
Och en dag gå på länder med hopp,
I länder öppna för människor med utsträckta händer.
Jag själva hör till detta folk som sover utan begravning,
Som har valt att dö utan att abdikera sin tro,
Som aldrig har böjt huvudet,
Som överlever ändå och inte klagar.
De föll för att komma in på tidernas eviga natt,
I slutet av sin mod.
Döden slog dem utan att fråga deras ålder,
Eftersom de var skyldiga till att vara barn till ARMENIEN. 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *